Justitieminister Strömmer har tagit emot ett utredningsförslag som kan stoppa bland annat koranbränningar. Vilket är en inskränkning av mötes- och yttrandefriheten.
Lagar bör bygga på generella principer. Det vill säga vara allmängiltiga – inte en reaktion på en viss händelse, företeelse eller opinion. Speciallagstiftning som är tänkt att hantera en viss sak kan få oönskade konsekvenser vad gäller en helt annan.
Idag överlämnades en utredning som är en direkt reaktion på koranbränningarna (SOU 2024:52). Den föreslår inskränkningar i mötes- och yttrandefriheten.
Enkelt uttryckt vill man kunna stoppa arrangemang som kan hota rikets säkerhet.
Rikets säkerhet kan betyda lite vad som helst och kan bli en förevändning för att stoppa folk man ogillar eller vars åsikter man inte delar. Utrymmet för subjektiva bedömningar är betydande.
I »Vägen till träldom« skriver F.A. Hayek…
»Vi kommer aldrig att förebygga maktmissbruk, om vi inte är beredda att begränsa makten på ett sätt, som understundom måhända också hindrar dess bruk för önskvärda ändamål.«
I sitt standardverk om den totalitära statens rötter varnar Hannah Arendt…
»Brott mot de mänskliga rättigheterna kan alltid rättfärdigas med förevändningen att det rätta är lika med det som är bra eller nyttigt för helheten i kontrast till delarna.«
I den svenska grundlagen säger Regeringsformens andra kapitel 1§:
»Var och en är gentemot det allmänna tillförsäkrad
1. yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor,
2. informationsfrihet: frihet att inhämta och ta emot upplysningar samt att i övrigt ta del av andras yttranden, (…)
3. mötesfrihet: frihet att anordna och delta i sammankomster för upplysning, meningsyttring eller annat liknande syfte eller för framförande av konstnärligt verk,
4. demonstrationsfrihet: frihet att anordna och delta i demonstrationer på allmän plats,« (…)
Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och EU:s rättighetsstadga säger:
»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«
I en läsvärd tråd på X kommenterar Timbros Adam Danieli. »Det här saknar motstycke i Sverige idag och innebär i praktiken att man vänder på rollerna. Istället för att staten skyddar medborgarnas rättigheter och vår rätt att uttrycka oss, ska vi anpassa våra uttryck efter myndigheternas behov.«
Han påpekar även att de underrättelser och hotbedömningar som är tänkta att utgöra grund för beslut vanligtvis är hemliga. Vilket gör att beslut kan fattas utan insyn.
En tanke som slår mig är att den svenska regeringen kan hamna i en knepig sits. När man väl har verktyget för att begränsa mötes- och yttrandefriheten – då kan man inte förvänta sig annat än att främmande makt kommer att kräva att det används.
Nu går utredningen ut på remiss. Den borde gå direkt i papperskorgen.
Länkar:
• Regeringen: Pressträff i samband med överlämning från utredning om Sveriges säkerhet vid allmänna sammankomster »
• Allmänna sammankomster och Sveriges säkerhet SOU 2024:52 »•
• Powerpoint från pressträffen »
• Förslagen: Så ska polisen kunna stoppa koranbränningar (SR) »
• Koranbränningar kan stoppas för rikets säkerhet (SvD) »
• Adam Danielis tråd på X »
Solveig Silverin säger
Att skända eller kränka en trosbekännelse är ett hatbrott. Det stod så på polisens webbsida som de nu tagit bort. Man kan ställa samma fråga om det är en yttrandefrihet att kränka och skända en viss sjukdomsgrupp eller viss folkgrupp?
Är skända en yttrandefrihet?
Var går gränsen för andra människors rätt att skända andra eller andras trosbekännelse- Är inte en trosbekännelse en yttrandefrihet?
Att kritiskt granska en trosbekännelse är en yttrandefrihet, men att skända och kränka är ett hatbrott likaväl som att kränka en viss sjukdomsgrupp eller en viss folkgrupp.
Jag tycker det är rätt enkelt att se skillnaden mellan yttrandefrihet och hatbrott. Att bränna koranen är ett hatbrott mot yttrandefriheten för en viss trosbekännelse.