Är det en ödets ironi eller en ironisk blinkning att ”EU:s byrå för grundläggande rättigheter” förkortas FRA – Agency for Fundamental Rights?
Bokstäverna kommer ju inte ens i rätt ordning.
Vi vet i alla fall att byrån inrättades 2007, samma år som FRA-lagen var ett hett diskussionsämne i Sverige. (FRA-lagen röstades igenom 2008 och gav Försvarets radioanstalt ökade befogenheter att avlyssna kommunikation som passerade Sveriges gränser.)
Nu har FRA – byrån alltså, inte anstalten – släppt del två av en rapport där de undersöker hur övervakning påverkar de grundläggande rättigheterna.
FRAs grundpremiss är att “the mere existence of legislation allowing for surveillance constitutes an interference with the right to private life” – men man menar också att viss övervakning är nödvändig:
With terrorism, cyber-attacks and sophisticated cross-border criminal networks posing growing threats, the work of intelligence services has become more urgent, complex and international. Such work can strongly interfere with fundamental rights, especially privacy and data protection.
Edri har sammanfattat huvudlinjerna i rapporten:
- Alla medlemsstater har någon form av tillsynsmyndighet för övervakningen.
- Vissa av EUs medlemsstater har lagar där massövervakning får användas om det gynnar ”nationella intressen”. FRA kritiserar att dessa ”nationella intressen” inte specifieras.
- Möjligheten för enskilda medborgare att få insyn i hur övervakningen går till är mycket begränsad.
Del ett av rapporten släpptes 2015, men flera terrordåd detta år gjorde att många länder ändrade sin övervakningslagstiftning snabbt, vilket föranledde del två av översynen.