Regeringen vill avskaffa personuppgiftslagen

Den 25 maj 2018 träder EUs dataskyddsförordning i kraft. Med anledning av det har den svenska regeringen i dag presenterat en lagrådsremiss som föreslår att den svenska personuppgiftslagen upphävs samma datum, och ersätts med en ny dataskyddslag.

En av nyheterna i den nya lagen är att barn från 13 års ålder ska kunna ge sitt samtycke till att deras data behandlas av till exempel sociala medier. Enligt EUs dataskyddsförordning måste en förälder ge samtycke fram till att barnet är 16 år, men denna åldersgräns får sänkas nationellt.

Regeringen vill också att myndigheter som inte följer den nya dataskyddslagen ska kunna straffas med böter, en åtgärd som EU-förordningen bara kräver för privata företag.

En mer svårtolkad förändring beskrivs så här på regeringens hemsida:

Den föreslagna lagen innehåller bland annat bestämmelser om att dataskyddsförordningen med vissa undantag ska gälla även utanför sitt egentliga tillämpningsområde, till exempel i verksamhet som rör nationell säkerhet.

Exakt vad som menas kanske framgår i lagrådsremissen, som jag inte läst än, men visst är känslan att det där med ”nationell säkerhet” ofta används för att rättfärdiga eventuella tveksamheter?

Amelia Andersdotter granskar Bahnhofläckan

Före detta EU-parlamentarikern för Piratpartiet Amelia Andersdotter har i dag publicerat två inlägg på Dataskydd.net.

Bahnhofläckan

Det första handlar om Bahnhofläckan och regeringens utredning Datalagring och EU-rätten, som vi rapporterat om tidigare.

Andersdotter har läst de läckta dokumenten och konstaterar att två av dem handlar om ”påverkansförsök från Polismyndigheten och Säkerhetspolisen riktade mot utredningen”:

Precis som många tidigare skrifter till stöd för datalagring är de närmast kliniskt befriade från konkreta exempel på att datalagring är ett outbytbart och ovärderligt verktyg för brottsbekämpning. Det är synd, eftersom EU-domstolens domslut ska ses mot ljuset av en mycket låg evidensnivå för att datalagring varit effektivare och användbarare än andra metoder vid brottsbekämpning.

Ett av de läckta dokumenten avslöjar att utredaren ”inte velat ta i de svåraste konsekvenserna av EU-domstolens domslut från förra året”.

EU-domstolen kom som bekant fram till att generell datalagring strider mot de mänskliga rättigheterna. Utredningens syfte är därför att ge regeringen underlag för hur Sverige ska förhålla sig till domen.

Andersdotter sammanfattar:

Naturligtvis ligger det politiska ansvaret för att svenska staten inte förmår skydda de egna medborgarnas rättigheter ytterst på regeringen. Men deras arbete görs så mycket svårare av att statliga utredare inte ger regeringen ett gott stöd i uppdraget.

Utredningen ska presenteras den 9 oktober 2017.

Dataskyddsutredningen

Det andra inlägget gäller regeringens utredning Ny dataskyddslag, som handlar om hur Sverige ska implementera EUs dataskyddsförordning.

Andersdotter har tittat närmare på några av remissvaren, och konstaterar att den livliga diskussionen på EU-nivå inte följt med till nationell nivå. I stället har vi fått påtryckningar från näringslivet:

Företagsrepresentanter som Bankföreningen och Svenskt näringsliv anser att konsumenter har en lägre rätt till insyn, eller i vilket fall inte bör få en högre rätt till insyn, än vad som är fallet idag. Oroväckande nog har de vunnit gehör för denna ståndpunkt hos Datainspektionen.

Andersdotter tar också upp problemet med att en myndighet som Datainspektionen, som är en av remissinstanserna, inte deltar i sammanhang som de inte får betalt för. Detta gör att de är mer mottagliga för uppvaktning från näringslivet, medan mer ideell input riskerar att gå dem förbi:

Datainspektionen åker inte på möten som de inte får betalt för att delta på, och är därmed otillgängliga för många konferenser och sammanslutningar av grupper av medborgare som har stor kännedom och kunskap om dataskydd men färre ekonomiska resurser att ordna konferenser med betalda talare.

EUs dataskyddsförordning ska börja tillämpas i Sverige den 25 maj 2018.