Den brittiska regeringen vill införa en åldersgräns för VPN. Frågan är hur.
Jag ser att britterna tänker införa åldersgräns – det vill säga ID-krav – för VPN. Den officiella förklaringen är att man vill hindra minderåriga från att kringgå den åldersgräns för allehanda webplatser som nyss infördes under Online Safety Act.
Man kan undra hur det är tänkt att gå till.
Skall man införa en åldersgräns för VPN i Apples och Googles app-stores? Det ger noll koll på vem som använder enheten som tjänsten är installerad på. Och hur gör man med egenkonfigurerade VPN:er? Eller sideloadade appar från externa källor?
Eller skall man kräva ID när användaren registrerar sig hos VPN-leverantörer? Vilket i så fall kommer att driva användare till VPN-tjänster utanför EU – som i värsta fall kan vara hotaktörer.
Hur gör man med egenhostad eller decentraliserad VPN? Hur gör man när ett konto har flera användare, till exempel i en familj? Inte heller detta ger koll på vem som verkligen använder tjänsten.
Skall man kanske tvingas identifiera sig varje gång man ansluter till VPN? Det vore i så fall en total konceptkollaps.
Man skulle kanske kunna tänka sig någon form av IP-blockering som analyserar trafiken på paketnivå… Vilket känns allt mindre realistiskt ju mer man tänker på saken. Det skulle kräva en total övervakningsapparat.
För att verkligen stoppa icke-godkänd VPN-trafik skulle staten behöva kontrollera all trafik, all programvara och alla användares identitet vid varje givet tillfälle.
Eller skall man koppla ID-kontrollen till enheten, till varje telefon, varje dator och varje surfplatta – där alla tilldelas ett obligatoriskt digitalt ID? Vilket för övrigt inte heller ger koll på vem som verkligen använder enheten.
Det tycks det finnas två spår. Det ena är meningslös symbolpolitik som är lätt att kringgå. Det andra är en utveckling mot ett identitetsbaserat internet.
ID-krav för VPN slår mot rätten till anonymitet och privatliv. Systemet är samtidigt lätt att kringgå. En global implementation är svår att genomdriva. Risken för överblockering och teknikförbud är uppenbar. Det drabbar till exempel journalister, visselblåsare och aktivister – som kan ha fullt rimliga skäl att vara anonyma.
Möjligen kan ett ID-krav för VPN även bryta mot den grundläggande mänskliga rättigheten till privatliv och privat kommunikation.
Det kan även strida mot yttrandefrihetens rätt att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning. Europadomstolen har redan tidigare etablerat en praxis om att anonym kommunikation är en viktig del av yttrandefriheten.
Europadomstolens praxis visar att anonym kommunikation kan omfattas av skydd enligt artikel 8 och 10.
Det skall bli oerhört intressant att se hur detta är tänkt att gå till.
Mycket talar för att förslaget är ytterligare ett exempel på politiska beslutsfattare som inte begriper vad de sysslar med.