EU:s grumliga beslutsprocess leder till att det stiftas dåliga och farliga lagar utan att någon hinner reagera. Detta gäller inte minst frågor som rör internets frihet och övervakning.
Lagar som tvingar fram uppladdningsfilter. Statligt godkända nätgranskare. Av-kryptering och granskning av innehållet i alla medborgares e-post, meddelanden, chattar och övriga elektroniska kommunikationer. Det är tre saker som är aktuella i EU just nu.
Massor av saker vi varnat för är nu lag. Och mer är på väg. Om jag får kika i kristallkulan kan frågan om desinformation komma att bli het. Den har stor potential för ogenomtänkta lagförslag.
Ett skäl till strömmen av dåliga och farliga lagar är den vägg av byråkrati, snårigheter, brutna länkar, fikonspråk, arrogans och direkt hemlighetsmakeri som omger EU:s beslutsprocess. Jag vet, jag har jobbat i Europaparlamentet.
Till och med som aktivt intresserad är det svårt att få fram relevant information. Det är enklare att googla något än att försöka hitta det via EU-institutionernas hemsidor.
Sedan måste man sålla. Det kan läggas tusentals ändringsförslag på vägen – i vilka djävulen sitter i detaljerna. Det hela blir oöverskådligt.
Till EU:s nya AI Act har det lagts 3.312 ändringsförslag i Europaparlamentet. Dessa kommer utskottsledamöterna sedan att rösta om, under forcerade former som ibland inte ger tid för varesig eftertanke eller analys. Sedan kan det komma fler ändringar i plenum.
Och när parlamentet och ministerrådet sedan sagt sitt om EU-kommissionens förslag – då låser man in sig bakom stängda dörrar i en så kallad trilog. Det är där allt görs upp, utan insyn. Sedan brukar det mest vara en formsak att få de folkvalda och medlemsstaterna att godkänna den slutliga kompromissen.
I en sådan miljö kan nästan vad som helst glida igenom utan att media och allmänhet hinner reagera. I den mån de alls är medvetna om vad som pågår.
Det är ett demokratiskt problem.
Ann säger
Det är naivt att tro att medias roll är att upplysa oss.