Erik Lakomaa har en intressant artikel hos Timbro. I den beskriver han ett sällan diskuterat skäl till varför övervakningsstaten alltid sväller, ur ett Public Choice-perspektiv:
»Mekanismen bakom detta är att om det finns begärda men inte beviljade befogenheter kommer polisen kunna skylla brister i brottsbekämpningen på detta (”vi hade kunnat komma åt gängkriminaliteten om vi bara fått göra X”). Om de då beviljas X kommer ansvaret att hamna hos polisen – som då måste kräva X+1 för att inte bli ansvariga för att det fortfarande finns gängkriminalitet. Beviljas X+1 kommer det ställas krav på att X+2 införs, etc. Om däremot inte X införs kommer inte heller krav på X+1 att läggas eftersom det skulle minska chanserna att X infördes.
Repressionens järnlag är inte detsamma som ändamålsglidning eller ”sluttande planet”. De har dock gemensamt att de bygger på inkrementalism som politisk metod och att förändringar inte får gå för snabbt för att accepteras. Det senare kan förklara hur förslagen säljs in.«
• Länk: Repressionens järnlag leder till ineffektiv brottsbekämpning »