Den pågående smitto-krisen kan leda in i en Storebrors-stat.
Ett exempel är hur appar snabbt och enkelt kan sättas upp för att hålla koll på människors risk-status och var de befinner sig. I Kina är detta redan verklighet. I Aftonbladet beskriver Mattias Beijmo några av riskerna:
För de som tycker att stater mer fritt ska få tillgång till våra digitala fotspår är coronaviruset en gudagåva. På samma sätt som kriget mot terrorismen varit ständig förklaringsmodell för allsköns kränkningar av vår integritet, kommer nu viruset vara det som öppnar portarna för att innovativt använda appar som redan finns i vår mobil för att skydda samhället.
Så kan det säkert vara. Dagens Nyheter tycks redan driva den linjen på ledarplats. Det är bara en tidsfråga tills myndigheter och politiska partier hakar på.
När systemet sedan är infört, då är risken uppenbar att det blir kvar. För att det kan vara bra att ha. För att polisen tycker det är praktiskt. För att det underlättar planering av kollektivtrafiken. Och så vidare.
Våra mobiler är redan idag spårsändare som låter myndigheterna kartlägga var vi befunnit oss, så infrastrukturen finns redan på plats. Företag som Google och Facebook säljer redan data om användarnas beteende. Och det finns redan appar som övervakar vår hälsa.
Något större principiellt paradigmskifte är det inte heller. Med FRA-lagen är det redan klart att staten kan skanna av en stor del av våra elektroniska kommunikationer. Och med datalagringen har en princip etablerats som ger myndigheterna klartecken till att betrakta hela befolkningen som potentiella skurkar och terrorister.
Om smitto-krisen tvingar på oss en ny typ av övervakning, då står sista försvarslinjen vid hur lagstiftningen reglerar hur den får användas. Vilket inte är något absolut skydd mot missbruk av systemet. Men det enda som i så fall står mellan oss och ett dystopiskt Storebrors-samhälle.
Nu gäller det att vara uppmärksam och vaksam.
/ HAX