EU:s nya direktiv om upphovsrätt riktar ljuset mot ett demokratiskt problem. Politiska beslut är statiska och makthavarna förväntar sig att om de gör X, då händer Y. I samhället och på marknaden är det dock inte så enkelt – då detta är dynamiska system, som kan förändras och anpassa sig på sätt som gör att politiska beslut ofta får oväntade och oönskade effekter.
I upphovsrättsdirektivets artikel 11 (den så kallade »länkskatten«) föreslås att de nätplattformar som länkar till medie-siter med mer än »enstaka ord« skall tvingas ha licens och betala en avgift för detta. Utöver det bakvända i att kräva betalt för att andra skall länka till medias siter – så riskerar förslaget att minska utbudet och mångfalden av nyheter i sociala media. Vilket är en dålig sak, eftersom folk snarare borde söka information från fler av varandra oberoende nyhetskällor.
Från början var förslaget att detta skulle gälla utan att medie-siter tillåts ställa sig utanför systemet. Det hade varit en fullständig katastrof. Men det som är kvar av artikel 11 är också problematiskt. Låt mig fundera högt om den nuvarande skrivningen:
Om man sätter sig in i t.ex. Facebooks situation, då kan de naturligtvis inte teckna avtal med alla tidningar, mediehus, nätpublikationer och nyhetssiter i hela Europa. Än mindre i hela världen. Vad de däremot kan göra är att välja ut ett visst antal större medieföretag att teckna avtal med. I Sverige skulle det t.ex. kunna handla om Bonniers och Schibsteds tidningar, SVT, TV4 och SR. Sedan gör man klart i sina användarvillkor (där man kan stadga i stort sett vad som helst) att det bara kommer att gå att länka till nyhetsmedia som finns på denna »gröna lista«. Helt enkelt för att det är det enda som är hanterbart under artikel 11.
Vilket innebär att alla andra media, nätpublikationer, nyhetssiter, alternativmedia och journalistiska start-ups kommer att bli omöjliga att länka till på Facebook.
Detta är i så fall mycket problematiskt. Nyhetsflödet i sociala media kommer då helt att fokuseras kring etablerade media och dess agenda, urval och vinklar. Vilket innebär att färre röster kommer att höras; att alternativa rapporter och analyser blir otillgängliga; att små nischmedia som specialiserar sig på sådant som MSM inte bryr sig om kommer att göras osynliga.
Detta är inte bara spekulationer och antaganden. Erfarenheter från Spanien och Tyskland – där »länkskatten« har prövats – visar att den lett till ett minskat antal besök på medie-siter i allmänhet och på små, nya och alternativa medias siter i synnerhet. Vilket i sin tur leder till att det blir ännu svårare att få dessa att gå ihop ekonomiskt.
Länkskatten är helt enkelt ett hot mot det fria ordet, mångfalden och yttrandefriheten i vidare mening.
/ HAX
Relaterat:
• Så havererade »länkskatten« i Tyskland och Spanien »
• Artikel 11: EU:s märkliga »länkskatt« »
