Om rätten till privatliv och privat kommunikation

Decennier av krypskytte mot kryptering från regeringar världen över; EU:s idéer om avkryptering och granskning av meddelanden och e-post; FRA-lagen med sin ändamålsglidning som ger allt fler myndigheter tillgång till innehållet i våra elektroniska kommunikationer… Exemplen på hoten mot vår rätt till privatliv och privat kommunikation online är många.

Men varför är denna rätt så viktig att den betraktas som en grundläggande mänsklig rättighet?

Man kan resonera längs flera olika spår.

Till exempel är fri åsiktsbildning och fri debatt en förutsättning för en fungerande demokrati. Det finns goda skäl att anta att själva vetskapen eller misstanken om att någon kikar över vår axel inskränker denna fria åsiktsbildning. Mycket av framstegen i vårt samhälle bygger på idéer som till en början var kontroversiella eller till och med olagliga.

Man kan också fundera i banorna av att laglydiga medborgare skall lämnas i fred av staten. En stat som betraktar alla sina medborgare som potentiella brottslingar som måste övervakas och vars kommunikationer måste granskas – det är en stat som inte respekterar sitt folk. Staten skall vara till för medborgarna, inte behandla oss som undersåtar.

Om man ansluter sig till idén om att människan har vissa naturliga rättigheter (liv, säkerhet och egendom) då anser man förmodligen också att frihet har ett positivt värde för såväl individen som samhället. Denna frihet inskränks om man är övervakad och därmed måste anpassa sitt beteende för att inte göra något som kan misstolkas. I övervakningsstaten har även den som är oskyldig mycket att frukta.

Även om du har rent mjöl i påsen och även om du själv aldrig kommer att få övervakningsstatens ögon på dig – så bör du ändå vara för rätten till privatliv. Visselblåsaren Edward Snowden uttryckte saken så här: Att vara emot rätten till privatliv bara för att man inte har något att dölja, det är som att vara emot yttrandefriheten bara för att man inte har något att säga.

Sedan har vi naturligtvis risken för att vi någon gång kommer att få en regering med auktoritära böjelser. För en sådan är övervakning av medborgarnas kommunikationer ett utmärkt verktyg för att komma åt dissidenter, för att kartlägga oliktänkande och för att hindra att oppositionella organiserar sig. Varför ge överheten ett sådant verktyg?

Det behöver inte vara en ondskefull regering. Det räcker med någon obalanserad befattningshavare på mellannivå för att dessa verktyg skall kunna missbrukas. Eller överdriven ambition. Missriktad välvilja. Eller inkompetens.

Steg för steg blir övervakningsstaten allt mer omfattande – på bekostnad av medborgarnas rätt till privatliv. Oavsett vilket slags regering vi har kan det inte fortsätta hur långt som helst. I vart fall inte utan att samhället blir outhärdligt att leva i.

Hela idén med grundläggande mänskliga rättigheter är att de utgör individens skydd mot staten. Därför skall man inte kompromissa om dem. Utan dem kan staten göra precis som den vill och individen blir då rättslös.

En kommentar till “Om rätten till privatliv och privat kommunikation”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.