I december kommer EU att presentera sina planer för Europol. En skillnad sägs bli att Europol får mer direkta polisiära befogenheter – till skillnad från idag då man har en samordnande roll, men lämnar det statliga våldsmonopolets praktiska arbete till medlemsstaterna.
Bland annat talas om att ge Europol automatiserad tillgång till persondata, inte bara från myndigheter – utan även från privata företag. Den vanligtvis välunderrättade Matthias Monroy skriver på sin blogg:
»Europol is also to process more information from private companies. These include Internet providers, travel agencies, airlines and banks. Up to now, Europol receives such data only in exceptional cases and on request, in future this could be done in an automated procedure.«
Detta lämnar naturligtvis många frågetecken om vem som skall ge klartecken för sådan datainhämtning. Här kan nationella domstolar och rättsliga instanser komma att bli förbigångna.
Vilket för oss till nästa punkt:
»Probably the most controversial is the proposal that Europol should be able to request that investigations be initiated in a Member State. Their governments will probably see their sovereignty affected by this. The new competence could therefore be coordinated with the European Public Prosecutor’s Office (EPPO), with which Europol would in any case be supposed to cooperate more closely.«
Detta kan bli knepigt i ett EU med olika nationell lagstiftning. (Även om EU:s ambition lär vara harmoniserad lagstiftning i alla medlemsstater.) Förslaget riskerar dessutom att påverka de nationella polismyndigheternas oberoende.
Det är också värt att notera att man diskuterar att inrätta insatsstyrkor med speciella taktiska färdigheter som kan rycka ut från Europol till olika medlemsstater – eller tredje land.
Matthias Monroy: Europol Regulation: Towards a „European FBI“? »
Lämna ett svar