Den som vill ha makt över andra behöver inte bara ha tvång som verktyg. Det krävs även att överheten kan kontrollera att undersåtarna verkligen lyder.
Detta är övervakningens kärnfunktion. Politikerna må skylla på terrorism, fildelare, organiserad brottslighet eller vad som helst. I grund och botten handlar det om att kontrollera folket. Vilket bland annat kan illustreras med den entusiasm med vilken Skatteverket använt sig av datalagringen.
Få invänder mot att övervakning används mot folk som verkligen är farliga eller som misstänks för allvarlig brottslighet. Men att regelmässigt övervaka alla människors kommunikationer, det är något helt annat.
Att staten, dess förtroendemän och funktionärer inte litar på folket pekar dessutom på något större. Det är en fråga om demokratiskt perspektiv. Om att principen om att ”all offentlig makt utgår från folket” åsidosätts. Om att man ser medborgarna som ett potentiellt problem. Om bristande respekt för individen.
Det handlar även om att politikerna sviker de mänskliga rättigheterna – varav rätten till privatliv är en. De sätter sin egen makt framför folkets värdighet och rätt. Vilket är en tydlig varningssignal om att något är på väg att gå galet i vårt samhälle.
Hela idén med de mänskliga rättigheterna är att de skall utgöra en minsta nivå för att skydda folket mot överheten. Det är därför de brukar omnämnas som ”fundamentala” och ”omistliga”, vilket dagens politiska ledare alltså inte bryr sig om, utan sätter sig över.
Man kan oroligt fråga sig vilka andra mänskliga rättigheter den politiska klassen är beredd att offra för att det passar dess syften.
/HAX
Not: Det här inlägget skickade HAX i ett brev från fängelset. Bilden togs i Berlin Kreuzberg under en av HAX sista dagar i frihet.
Heja heja!
”Man kan oroligt fråga sig vilka andra mänskliga rättigheter den politiska klassen är beredd att offra för att det passar dess syften.”
Är det några de vill bevara?