Ur ett rykande färskt TT-telegram:
Enligt kammarrätten behöver Bahnhof inte lämna uppgifter om abonnemang som sparats på grund av den skyldighet att lagra uppgifter för brottsbekämpande ändamål som kammarrätten i en dom 2017 bedömt strida mot EU-rätten. Bahnhof ska däremot lämna ut uppgifter om de abonnemang som sparats enligt de regler som tillämpas nu och som gäller misstanke om brott, skriver kammarrätten.
Kammarrätten finner alltså att Bahnhof inte gör något fel när de följer EU-domstolens domar – som upphäver så väl EU:s datalagringsdirektiv som de svenska lagar som stiftats i enlighet med detsamma.
Men det är bara en halv seger. Kammarrätten skriver i sitt pressmeddelande:
Vad gäller föreläggandets andra del anser kammarrätten att Bahnhof är skyldigt att följa det. Enligt de bestämmelser som tillämpas nu får Bahnhof spara uppgifter om abonnemang för egna ändamål. Uppgifterna skyddas som huvudregel av tystnadsplikt. Det innebär därför ett ingrepp i enskildas integritet att lämna ut uppgifter som sparats till polisen. Uppgifter om abonnemang bedöms dock inte vara särskilt integritetskänsliga och det finns ett stort behov av denna typ av uppgifter för brottsbekämpningen. Kammarrätten bedömer därför att den inhämtning av uppgifter om abonnemang som denna del av föreläggandet tar sikte på är förenlig med EU-rätten, oavsett det misstänkta brottets svårhetsgrad.
Kammarrätten anser alltså att denna typ av tvångsmedel kan användas även vad gäller bagatellartade brott. Vilket knappast står i proportion till det integritetsintrång detta medför.
