Det har varit påtagligt tyst i svenska media om EU:s nya upphovsrättsdirektiv på senaste tiden – trots att dramatiken varit rätt stor.
Vilket har fått många att fråga sig om det faktum att de stora tidningsutgivarna i Europa vill ha direktivets artikel 11 (»länkskatten«) kan vara en orsak till det svala intresset.
Nu kommer det dock andra signaler från både det internationella och europeiska journalistfacket. De har granskat påståendet om att artikel 11 är till för att journalisterna skall få betalt – och kommit fram till att det inte stämmer.
These discriminatory provisions and proposals contained in Article 11 and Recital 35 of the text dash any hopes that the Directive would support authors in the press sector in obtaining fair and proportionate remuneration for their work under this law or in future national legislation.
Enkelt uttryckt: Artikel 11 tillför inget av värde för journalister. Snarare uppmuntrar den mediehusen till avtal i vilka journalisterna hamnar i ett sämre läge.
På Techdirt konstaterar Mike Masnick uppgivet:
In short, the final text pays lip service to the idea that publishers should pass on money to journalists, but also provides a massive loophole in that all the publishers need to do is write this requirement out of any contract and not have to worry about it.
It appears that this kind of tactic is found throughout Articles 11 and 13. The text says you don’t have to use filters, but provides no workable alternative. The text says that memes are allowed, but never explains how a site can comply with the law without blocking all memes. The text of the directive basically pays lip service to all the complaints and obvious consequences, but rather than deal with the consequences, it just says ”and don’t let those consequences happen.” This is no way to make policy.
Nu när detta är klarlagt – kan vi nu få se lite mer intresse från media i en fråga som kan komma att förändra internet som vi känner det, till det sämre?