Femte juli

Nätet till folket!

Sökresultat för: Online Safety Act

UK: Två års fängelse för fake news eller känslomässigt lidande online

av

Det är inte bara EU som håller på att stifta nya nätlagar. I Storbritannien förbereds lagstiftning som kan ge upp till två års fängelse för den som spider falsk information eller orsakar känslomässig skada online.

I Storbritannien arbetar parlamentet just nu med en Online Safety Bill. Att medvetet sprida falsk information blir olagligt. Det blir också olagligt att orsaka känslomässig, psykologisk eller fysisk skada för andra online.

Det senare – fysisk skada – är en no-brainer, eftersom man inte i något sammanhang (annat än självförsvar) får utöva eller uppvigla till våld mot andra. Men i övrigt är förslaget märkligt.

Vad gäller känslomässig eller psykologisk skada måste man rimligen utgå från den drabbades personliga, subjektiva upplevelse. Hur det är tänkt att omsättas i något slags objektiv och allmängiltig lagstiftning skall bli intressant att se.

Straffet för den som bryter mot den nya lagen (som läggs fram för parlamentet den 10 december) kan bli upp till två års fängelse.

Som ett eko av vad som pågår i EU:s ministerråd vill man även sätta stopp för icke olagligt skadligt innehåll.

Frågan blir densamma i såväl UK som EU: Hur har man tänkt sig förbjuda icke olagligt innehåll? Antingen är information tillåten eller förbjuden. Om den är laglig kan den knappast samtidigt vara olaglig.

För att komma runt detta kan politikerna möjligen utöva påtryckningar mot sociala media att skärpa sina användarvillkor och att plocka bort visst material inom ramen för dessa. På så sätt kan politikerna de facto hindra viss information från att spridas – utan att behöva trötta sig själva med stökiga saker som en demokratisk beslutsprocess, debatt, kritik och lagstiftning. Vilket är direkt olämpligt ur en demokratisk synvinkel.

• The Guardian: TechScape: what to expect from the online safety bill »
• Wikipedia: Online Safety Bill »

World Economic Forum vill ha globalt regelverk mot skadligt innehåll online

av

World Economic Forum (WEF) som har åsikter om det mesta efterlyser nu ett »global framework to regulate harm online«.

Oavsett om ett regelverk skulle gälla Sverige, EU eller hela världen – så återstår ett centralt problem: Vem skall bestämma vad som anses vara skadligt och på vilka grunder?

Ju fler länder som sätter upp ett gemensamt regelverk, ju svårare blir det att skapa ett sådant. Hur skall till exempel Sverige, Polen, Saudiarabien, Iran, Ryssland, USA och Kina kunna enas om vad som anses vara skadligt?

Här finns även en undertext. Länder som Ryssland och Kina har länge varit pådrivande för att lägga mer makt över internet under olika FN-organ. Syftet med detta tycks vara att få något slags godkännande av dessa länders repressiva internet-policy.

Spontant känns det bättre att hålla rena skurkstater borta från makt över internet.

• WEF: Why we need a global framework to regulate harm online »
• WEF-rapporten: Advancing Digital Safety: A Framework to Align Global Action »

UK: Åldersgräns för VPN

av

Den brittiska regeringen vill införa en åldersgräns för VPN. Frågan är hur.

Jag ser att britterna tänker införa åldersgräns – det vill säga ID-krav – för VPN. Den officiella förklaringen är att man vill hindra minderåriga från att kringgå den åldersgräns för allehanda webplatser som nyss infördes under Online Safety Act.

Man kan undra hur det är tänkt att gå till.

Skall man införa en åldersgräns för VPN i Apples och Googles app-stores? Det ger noll koll på vem som använder enheten som tjänsten är installerad på. Och hur gör man med egenkonfigurerade VPN:er? Eller sideloadade appar från externa källor?

Eller skall man kräva ID när användaren registrerar sig hos VPN-leverantörer? Vilket i så fall kommer att driva användare till VPN-tjänster utanför EU – som i värsta fall kan vara hotaktörer.

Hur gör man med egenhostad eller decentraliserad VPN? Hur gör man när ett konto har flera användare, till exempel i en familj? Inte heller detta ger koll på vem som verkligen använder tjänsten.

Skall man kanske tvingas identifiera sig varje gång man ansluter till VPN? Det vore i så fall en total konceptkollaps.

Man skulle kanske kunna tänka sig någon form av IP-blockering som analyserar trafiken på paketnivå… Vilket känns allt mindre realistiskt ju mer man tänker på saken. Det skulle kräva en total övervakningsapparat.

För att verkligen stoppa icke-godkänd VPN-trafik skulle staten behöva kontrollera all trafik, all programvara och alla användares identitet vid varje givet tillfälle.

Eller skall man koppla ID-kontrollen till enheten, till varje telefon, varje dator och varje surfplatta – där alla tilldelas ett obligatoriskt digitalt ID? Vilket för övrigt inte heller ger koll på vem som verkligen använder enheten.

Det tycks det finnas två spår. Det ena är meningslös symbolpolitik som är lätt att kringgå. Det andra är en utveckling mot ett identitetsbaserat internet.

ID-krav för VPN slår mot rätten till anonymitet och privatliv. Systemet är samtidigt lätt att kringgå. En global implementation är svår att genomdriva. Risken för överblockering och teknikförbud är uppenbar. Det drabbar till exempel journalister, visselblåsare och aktivister – som kan ha fullt rimliga skäl att vara anonyma.

Möjligen kan ett ID-krav för VPN även bryta mot den grundläggande mänskliga rättigheten till privatliv och privat kommunikation.

Det kan även strida mot yttrandefrihetens rätt att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning. Europadomstolen har redan tidigare etablerat en praxis om att anonym kommunikation är en viktig del av yttrandefriheten.

Europadomstolens praxis visar att anonym kommunikation kan omfattas av skydd enligt artikel 8 och 10.

Det skall bli oerhört intressant att se hur detta är tänkt att gå till.

Mycket talar för att förslaget är ytterligare ett exempel på politiska beslutsfattare som inte begriper vad de sysslar med.

Dragkamp om britternas digitala ID

av

Du måste inte ha ett digitalt ID, men du kommer att behöva ett. Så kan den senaste utvecklingen i Storbritannien beskrivas.

Efter omfattande kritik meddelade den brittiska regeringen att det nya »digitala ID-kortet« (digital identity framework) inte kommer att bli obligatoriskt. Detta möttes med glada tillrop. Men man skall inte ropa hej förrän man är över bäcken.

Samtidigt fortsätter brittiska myndigheter att rulla ut olika funktioner där medborgarna kommer att behöva ett digitalt ID. Vilket i praktiken gör att de flesta ändå måste skaffa ett.

Det är inte svårt att se vad som kommer härnäst. När Online Safety Act lett till ett lapptäcke av ålderskontroller från olika tredjepartsaktörer på olika webbplatser – då kommer många att uppleva att ett statligt digitalt ID-kort är det smidigaste alternativet.

Då kommer det i praktiken bli obligatoriskt att identifiera sig med en statlig handling för att få tillgång till alla de aktuella webplatserna.

Uppsidan är att den djungel av mer eller mindre trovärdiga tredjepartsleverantörer av ålderskontroller som idag samlar in folks personuppgifter då kan ersättas med ett ID där denna data inte delas till webplatserna – utan bara finns i ett register, med en app som passivt bekräftar folks ålder.

En liknande app för åldersverifikation provas just nu i EU, i väntan på EU:s »digitala plånbok«. Även i detta fall finns själva persondatan i ett centralt register istället för hos olika verifieringstjänster och webplatser.

Nersidan med detta är naturligtvis att även ett centralt register kan hackas eller läcka. Och då blir skadan större än om datan finns utspridd på olika aktörer.

Risken för function creep och ändamålsglidning är också påtaglig.

I ett vidare perspektiv känns det som att myndigheternas envishet och människors bekvämlighet samverkar för att leda oss in i ett samhälle där vi får blippa oss fram – både online och offline.

CC0

Storbritannien inför client-side-scanning

av

Britterna utökar nu sin Online Safety Act till att även omfatta kontroll av innehållet i medborgarnas elektroniska meddelanden innan de krypteras och sänds.

Storbritanniens Online Safety Act utökas ständigt. Nu senast har man föreslagit en tillämpning av sektion 121 som öppnar för client-side-scanning. Det vill säga att man söker igenom användarnas elektroniska meddelanden innan de krypteras och sänds.

På så sätt kringgår man totalsträckskryptering (E2EE) samtidigt som man påstår sig respektera den. Men i praktiken gör man den meningslös.

Det vill säga samma sak som EU.s ministerråd (och den svenska regeringen) ville ha i Chat Control 2, men tvingades backa från.

Client-side-scanning kan ske på system- eller applikationsnivå. I det brittiska fallet verkar det handla om att varje meddelandetjänst/app måste ha sin egen spionmodul (»ackrediterad teknologi«) som kontrollerar innehållet i alla meddelanden innan de krypteras och sänds – och som i förekommande fall automatiskt flaggar och rapporterar misstänkt innehåll.

Ändringen är tänkt att träda i kraft i april i år. Tillsynsmyndigheten Ofcom vill att skanningen även skall utökas till fildelningstjänster och molnlagring.

Integritetsmedvetna meddelandetjänster som Signal säger att de inte tänker installera några sådana spionmoduler i sina appar. Hellre drar de tillbaka sina tjänster från Storbritannien.

Signal har tillsammans med bland andra WhatsApp och Element skrivit brev till den brittiska regeringen där de varnar för att lagen skapar en global mall som auktoritära regimer kan använda för att tvinga fram övervakning.

I sammanhanget kan påpekas att Storbritannien fortfarande är medlem i Europarådet och att man därmed är bunden till dess konvention om de mänskliga rättigheterna. I vilka rätten till privatliv och privat korrespondens är en central punkt. Även konventionens formulering om yttrandefrihet kan vara aktuell.

CC0

2025 – Nätpolitik och övervakning året som gick

av

2025 var ett intensivt år för internet- och övervakningsfrågorna. Här är vår sammanställning över några av de viktigaste händelserna, i ungefärlig kronologisk ordning.

2025 års första stora snackis blev den amerikanske vicepresidenten JD Vances kritik mot den bristande yttrandefriheten i EU. I stora delar är kritiken relevant. Men den framfördes på ett sätt som fick politiker på såväl EU- som nationell nivå att gå i försvarsställning. Sedan dess har frågan eskalerat och nu även blivit en del av förhandlingarna om handelstullar.

I början av året meddelade även Meta att man skall sluta med externa faktagranskare i USA. Istället vill man gå över till »community notes« där användarna står för faktakollen, som på X.

Under året som gick sände regeringen även ut en skiss till en lagrådsremiss om datalagring på allmän remiss. Förslaget är att även meddelandetjänster skall tvingas lagra data som sina användares kommunikationer – samt att innehåll i dessa meddelanden skall kunna överlämnas till myndigheterna i läsbar (icke-krypterad) form.

Tunga remissinstanser, inklusive Försvarsmakten sågade förslaget och meddelande-appen Signal hotade att lämna den svenska marknaden. Kritiken tycks ha fått fäste, då det verkar som att det inte blir något skarpt förslag från regeringen innan valet.

Under våren började EU-kommissionen rulla tillbaka delar av dataskyddsförordningen GDPR och EU:s nya AI Act. Skälet är att man kom fram till att man reglerat för mycket och för hårt. Här finns möjligen också en insikt om att företag i den digitala ekonomin väljer andra delar av världen att etablera sig i, där regleringen är mindre omfattande.

Inom ramen för projektet »Protect EU« krattar EU-kommissionen manegen för ny datalagring. Målet är att kringgå EU-domstolens förbud mot svepande, generell övervakning utan brottsmisstanke. EU:s ministerråd vill datalagra allt, till och med dina Fodora-beställningar.

Under året har riksdagen givit regeringen rätt att ge sig själv makt att utfärda förordningar vid allvarliga fredstida kriser. Vilket kringgår hela principen om maktdelning.

I Storbritannien har den nya Online Safety Act lett till åldersgränser och ID-krav på all slags web-platser i hela världen som kan tänkas innehålla något som är olämpligt för brittiska barn och unga.

Vilket lett till oförutsedda och oönskade konsekvenser, protester och ålderskontroller utförda av tredje part som samlar in och potentiellt kan missbruka aktuell persondata.

VPN-användningen har skjutit i höjden sedan lagen infördes, vilket fått brittiska politiker att överväga VPN-förbud eller åldersgränser för VPN.

Även i EU diskuteras åldersgränser för sociala media. EU har redan tagit fram en app för ålderskontroll, i väntan på EU:s digitala plånbok. Europaparlamentet har uttalat sig för åldersgränser. Även EU:s ministerråd driver frågan. Det irländska EU-ordförandeskapet (andra halvåret 2026) har sagt sig vilja göra åldersgränser till en prioriterad fråga.

I Sverige är det främst Socialdemokraterna som kräver åldersgränser och ID-krav på sociala media. De vill även se särskilda »nätpoliser«. Samt ID-krav för spelplattformar med chattar – och fler statligt godkända nätcensorer (Trusted Flaggers).

Under hösten har det flammat upp en debatt i Storbritannien om ett statligt digital ID-kort. Motståndet är omfattande och högljutt.

I Sverige finns nu ett skarpt förslag om att svensk polis skall få använda kamerabevakning med AI-stödd automatisk ansiktsigenkänning i realtid. Vilket är att pressa undantagen från förbudet mot sådan övervakning i EU:s AI Act till sitt yttersta.

Slutligen – en viktig delseger: Chat Control 2 har i allt väsentligt fallit. EU:s ministerråd säger nu nej till obligatorisk skanning av innehållet i medborgarnas elektroniska meddelanden. Detta efter att Tyskland efter viss vånda landade i ett nej.

Istället fortsätter den frivilliga skanning i jakt på övergrepp mot minderåriga som bedrivs redan idag (Chat Control 1). Men även detta är problematisk massövervakning utan misstanke om brott.

Med detta skrotas även ministerrådets förslag på client-side-scanning – det vill säga spionprogram på applikations- eller systemnivå i alla telefoner och datorer som granskar innehållet i alla meddelanden innan de krypteras och sänds.

Nu börjar trilogförhandlingar mellan ministerrådet, Europaparlamentet och EU-kommissionen. De är planerade till 26 februari, 4 maj och 29 juni. Däremellan kommer det att hållas en mängd tekniska möten. Här är en länk till själva förhandlingsdokumentet (PDF 491 sidor).

Man kan även notera att två av tre svenska regeringspartier (KD+L) nu har stämmobeslut på att säga nej till Chat Control 2. Det tredje (M) drev ett nej i EU-valrörelsen. Trots detta har regeringen konsekvent sagt ja till Chat Control 2 i EU:s ministerråd.

Detta var ett axplock av vad som hänt under 2025. Vi återkommer inom kort med en bloggpost om vad som är på gång 2026.

Storbritannien inför nakenfilter på alla mobiler

av

Britterna vill ha client-side-scanning på alla telefoner – som identifierar nakenbilder och sedan bara visar dem för dig om du kan identifiera dig och har åldern inne.

Den brittiska regeringen »uppmuntrar« nu Apple och Google att blockera visning av nakenbilder på mobiltelefoner och plattor – om inte användaren identifierar sig och bevisar att denne är vuxen.

Alltså client-side-scanning av innehåll. Plus ålders/ID-kontroll. Frågan är hur detta är tänkt att gå till.

Om man antar att bilder kan förekomma till exempel i användares fotoalbum, meddelande-appar, word-dokument, filbibliotek, e-post, molntjänster eller rent av dyka upp i en web-läsare…

Blir det då inte en fråga om att allt innehåll, alla filer, allt som kommuniceras, filmas, fotograferas, visas eller lagras måste inspekteras och bedömas?

Hur har man tänkt sig hantera kryptrad information?

Gäller detta bara för den som äger telefonen/plattan (med tillhörande konto) eller även andra som kan tänkas använda den?

Hur gör man om X visar en nakenbild för Y?

Räknas ASCII-bilder? Så många frågor…

Har man verkligen tänkt igenom det här?

Om inte Apple och Google gör detta frivilligt hotar man med lagstiftning. Och det flaggas redan för att denna skanning även skall gälla stationära datorer.

När man ändå håller på flaggas för strikt åldersverifiering för VPN-tjänster. Så att ungarna inte kan gå runt Online Safety Acts åldersgränser för alla web-platser som kan misstänkas innehålla något som på något sätt kan vara olämpligt för brittiska barn.

Regeringen mot alla i nedre tonåren. Lycka till. Men det kan kanske vara nyttigt att ingjuta en viss skepsis mot överheten i ungdomen.

Läs mer:
• UK to “encourage” Apple and Google to put nudity-blocking systems on phones »
• UK Lawmakers Propose Mandatory On-Device Surveillance and VPN Age Verification »

CC0

Staten oroas när britterna tycker fel

av

Brittiska myndigheter bygger nu upp en struktur för att identifiera och motverka oönskade eller riskfyllda narrativ online. Eftersom folk tycker fel.

Storbritannien blir allt mer dystopiskt. Deras Online Safety Act har medfört ID-krav på allehanda sidor online, vilket hanteras av utomstående företag med varierande pålitlighet och säkerhet.

Samtidigt tas människor som varit allt för upprörda på sociala media till polisstationen och får sina hem genomsökta, trots att inget olagligt förekommit. Termen är »non-crime hate incidents«.

Nu toppas detta med projektet »Resist« som går ut på att identifiera och motverka oönskade eller riskfyllda narrativ online. Eftersom folk tycker fel.

Det handlar just nu huvudsakligen om asylinvandringen och de problem den fört med sig. Men det är av mindre betydelse vad det för tillfället gäller. Det som är problematiskt är om staten försöker styra vad som i grunden är en politisk debatt.

Syftet är säkert ädelt – att minska polarisering och främlingsfientlighet. Men det är inte helt uppenbart att det målet nås genom att staten säger åt folk vad de skall tycka.

Än så länge gäller Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna i Storbritannien. Artikel 10 säger »Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«

Men britterna menar att man håller sig inom konventionens undantag för allmän säkerhet och vad som sägs om att förhindra oordning. Vilket är en ren tolkningsfråga.

Problemet med detta förhållningssätt är att man riskerar att göra allt mycket värre. Oförlöst frustration och vrede blir inte mindre för att man försöker förminska den. Det lägger snarare ytterligare sten på börda. Varpå trycket ökar tills riktigt dåliga saker händer.

Man måste kunna diskutera verkliga förhållanden. Problemet uppstår när en sådan diskussion inte är förenlig med de för tillfället rådande politiska prioriteringarna. Vilka de än må vara.

Detta är inte raketforskning. Enda sättet att hantera människors oro är att ta debatten. Men det gör man helst inte. Istället presenterar man kontra-narrativ som man förväntar sig att folk skall rätta sig efter.

• Government guidance advises monitoring for ‘high-risk narratives’ that could ‘create new tensions’ »

CC0

Åldersgräns för sociala media rullas ut i EU

av

Stegvis rullar EU nu ut en ny app för att kontrollera åldern på användare av sociala media.

Trots oredan kring ålderskontroll för sociala media som uppstått i Storbritannien, är EU i färd med att rulla ut något liknande. För att skydda barn och unga mot olämpligt innehåll. Vilket leder till knepiga gränsdragningsproblem.

Den legala bakgrunden är dels EU:s dataskyddsförordning (GDPR), som ger medlemsstater rätt att sätta gränsen för barns samtycke till behandling av personuppgifter från 13 till 16 års ålder.

Dessutom säger EU:s Digital Services ACT (DSA) att plattformar skall vidta »lämpliga och proportionella åtgärder« för att säkerställa en hög skyddsnivå för minderåriga. DSA kräver även riskbedömningar och transparens kring »systemiska risker«, inklusive påverkan på minderårigas psykiska hälsa och rättigheter.

Flera medlemsstater sätter nu upp egna åldersgränser men i Europaparlamentet argumenterar vissa för en gemensam åldersgräns i hela EU.

Till skillnad från britterna vill EU inte använda olika tredjepartsleverantörer av system för ålderskontroll. Istället introduceras en EU-gemensam app som du identifierar dig i och som sedan sänder en klarsignal till respektive plattform om du har åldern inne.

Detta prövas redan på försök i Frankrike, Spanien, Italien, Danmark och Grekland. Den app för åldersverifiering som används är tänkt att så småningom gå upp i EU:s nya allmänna digitala plånbok.

EU är alltså på väg mot ålderskontroll för sociala media. Vilket innebär att man måste kontrollera åldern på alla användare. Även om verktyget för detta innebär att du bara behöver identifiera dig en gång, på ett ställe – så kan nämnda verktyg fortfarande hackas, läcka, missbrukas och användas för att hålla koll på folk i en bredare mening.

Samtidigt har kommissionen, inom ramen för DSA inlett en barnskyddsgranskning av stora plattformar som YouTube, Snapchat, Apple och Google. De skall redogöra för hur de hindrar minderåriga från att komma åt skadligt eller vuxet innehåll.

Det skall bli intressant att se hur man tänkt sig tvinga amerikanska plattformar att införa EU:s åldersverifiering. Brittiska tillsynsmyndigheten har redan inlett ett förfarande mot 4chan, som inte bryr sig om UK Online Safety Acts krav på ålderskontroll. Vilket lett till att 4chan svarat att britterna inte har jurisdiktion över en amerikansk site. Det kan bli spännande att följa. Speciellt om EU (eller någon medlemsstat) ställer samma krav och får samma svar.

• EU-kommissionen: Commission releases enhanced second version of the age-verification blueprint »
• EU updates age verification blueprint app amid debate on social media restrictions »
• EU Launches New Push For Digital ID Age Checks and Big Tech Probe Under Digital Services Act »
• EU inför ID-krav på nätplattformar (maj 2025) »

CC0

Kriget mot nätporren har spårat ur

av

Porren byggde internet. Nu rasar dess innehållsskapare mot politisk reglering. I USA finns det politiker som vill förbjuda nätporr helt och hållet. Och VPN.

Få saker har bidragit till internets utveckling som porren. Den har drivit trafik, teknikutveckling och betalningslösningar. I begynnelsen utgjorde porren uppåt hälften av all internettrafik. Idag är siffran 10-20%.

På ett annat plan har internet givit människor möjlighet att anonymt utforska olika sidor av sin sexualitet. Och dating-apparna har givit massor av människor massor av härlig sex i den fysiska världen.

Men alla gillar inte porr. Sexualskräck och moralpanik har fortfarande stort inflytande på debatten – och nätpolitiken.

Britterna har tagit i från tårna och infört ålderskontroller för i princip allt som i något slags kontext kan uppfattas som skadligt, stötande eller olämpligt för minderåriga. Vilket lett till att britternas persondata nu är i händerna på företag som erbjuder lösningar för åldersverifikation. Varav vissa verkar rent skumma.

Även EU vill rulla ut åldersverifiering för vuxet innehåll (DSA). Dock med en egen EU-app för att kontrollera användarnas ålder. Den kommer sedan att ersättas med EU:s nya digitala ID / plånbok. Vilket inte heller känns helt tryggt.

Nu klagar porrindustrin, inte minst fristående aktörer som internet givit möjlighet att verka utan att vara beroende eller stryrda av andra. (I Sverige har OnlyFans-lagen likställt tittarstyrt innehåll med sexköp.)

När stjärnan inom vuxenunderhållning »Marcello Bravo« (Markus Schlögl) nyligen fick ett pris på branschmässan i Amsterdam ägnade han sitt tacktal åt att kritisera politikerna, huvudsakligen britterna och deras Online Safety Act.

Tidskriften Politico intervjuade flera olika aktörer på mässan.

»The measures are “really just about control. It’s not actually about porn, but porn is a very good scapegoat,” said Christina Kastalia, a digital showgirl with a bachelor’s degree in law. “I see it [age verification regulations] more so as an attack to, literally, the entire society.” It’s not “just about porn. It’s about mass surveillance and it’s about control,” she said.«

»When porn platforms enforce age verification, “what you’re really doing is driving the traffic to places that are further underground,” said Jupiter Jetson, an adult content creator.«

»At the end of the day, Jetson said, the age verification measures are not about protecting children but simply wanting to see sex workers and adult content performers ”suffer”.«

I USA händer det saker på delstatsnivå. I Michigan har republikanerna lagt fram House Bill 4938, ”Anticorruption of Public Morals Act”. Och den är långtgående. Här är några exempel ur förslaget…

Man förbjuder verkliga och fiktiva beskrivningar, simulationer, ljudliga eller visuella skildringar, AI-genererade / animerade / digitalt skapade verk, skrivna verk och annat innehåll som skildrar sexuella handlingar. Och övrigt som kan befaras korrumpera den allmänna moralen. Till exempel innehåll som återger transexualitet.

Notera att detta inte handlar om barn och åldersgränser – utan skall gälla alla. Ingen skall få se något naket.

Internetleverantörer och plattformar skall tvingas blockera tillgång till innehåll, med krav på realtidsövervakning och omedelbar borttagning. Innehållsleverantörer som bryter mot lagen kan dömas till upp till 25 års fängelse – och föras in i registret över sexualförbrytare.

Rep. Josh Schriver säger »Don’t make it, don’t share it, don’t view it.« Lycka till med det…

Att tillhandahålla, underlätta användning av eller använda VPN för att nå innehåll som lagen förbjuder kan också leda till ansvar – med böter upp till 500.000 USD.

Detta förslag kan inte rimligen antas. Skulle så ändå ske skulle det strida mot såväl den amerikanska konstitutionen som en mängd federala lagar. Bara att något sådant här föreslås är absurt. Men nu för tiden tycks ju vad som helst kunna hända.

• Politico: Inside the porn industry’s revolt against tech rules »
• Reclaim the Net: Michigan GOP Bill Proposes Adult Content Ban, VPN Ban, and Restrictions on Transgender Depictions »

CC0