Uppladdningsfilter – M sviker vallöfte

Inför EU-valet var Moderaterna tydliga i sitt motstånd mot de mest orimliga delarna av EU:s nya upphovsrättsdirektiv. Speciellt gällde detta frågan om näplattformars ansvar om användare laddar upp upphovsrättsskyddat material – vilket kommer att kräva uppladdningsfilter.

Nu, ett drygt år senare – när man inte längre behöver locka väljare – låter det annorlunda. Moderaternas toppkandidat, Tomas Tobé, sitter nu i Europaparlamentets utskott för medborgerliga rättigheter, rättvisa och inrikesfrågor, LIBE. Där har han just röstat för uppladdningsfilter.

Här kan du se ett av hans tweets från EU-valrörelsen.

Det är även värt att notera att den tyske piratpartisten i utskottet inte heller röstade emot, men lade ner sin röst. Enligt uppgift för att det i övrigt ansågs vara en acceptabel kompromiss. Det må så vara, men det betyder att inte ens Pp gjort sitt yttersta för att stoppa uppladdningsfilter.

Läs mer hos Piratpartiet »

Politiska rättegångar – i Sverige?

I går hölls huvudförhandling i Stockholms tingsrätt i målet staten / Beredskapsmuseet mot satirikern Aron Flam – för upphovsrättsintrång i samband med publicering av boken Detta är en svensk tiger.

Målet rör bilden på framsidan, en satiriserad variant av den klassiska bilden En svensk tiger – som Beredskapsmuseet äger rättigheterna till.

Den enda publikation som utförligt följt och livebloggat från förhandlingarna är Nyheter idag – vars sammanfattning du hittar här.

Ett citat från målsägandebiträdet Marie Andrée sticker ut:

»Aron Flam är drogliberal och kritisk mot bland annat socialism och feminism, fortsätter Marie Andrée under sin sakframställning.«

Man kan fråga sig vad detta över huvud taget har med saken att göra.

Svaret är enkelt och billigt: Tingsrättens nämndemän är utsedda av de politiska partierna. Därmed har man alienerat Flam från dessa nämndemän i allmänhet (drogfrågan) – och de rödgröna i synnerhet (socialism/feminism).

Artikel 6 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna stadgar följande:

»Var och en skall, vid prövningen av hans civila rättigheter och skyldigheter eller av en anklagelse mot honom för brott, vara berättigad till en rättvis och offentlig rättegång inom skälig tid och inför en oavhängig och opartisk domstol som upprättats enligt lag.«

Det är denna princip  Andrée försöker underminera genom att lyfta fram ovidkommande uppgifter om Flam – som kan antas göra rättens ledamöter fientligt inställda till honom.

I grunden är hela systemet med politiskt utsedda nämndemän och domare problematiskt. I en demokratisk rättsstat skiljer man mellan den lagstiftande och den dömande makten.

Det är för övrigt inte ovanligt att sådant här sker. Jag har personlig erfarenhet av hur åklagare använder den åtalades politiska hemvist för att vända nämndemännen mot denne.

Dessutom tycks målsägande ha fått för sig att Flam – som är av judisk börd och som i sin bok granskar Sveriges spel under täcket med Nazityskland under andra världskriget – skulle vara något slags nynazist. Vilket är ungefär så långt från verkligheten man kan komma.

Det hela är mycket olustigt och oroväckande.

Dom meddelas fredag den 9 oktober klockan 11.00.

5 juli-stiftelsen om EU:s planer för nätet: Nej till censur och uppladdningsfilter – värna plattformarnas budbärarimmunitet

5 juli-stiftelsen har idag lämnat in sitt yttrande över EU-kommissionens konsultation om the Digital Services Act – som är tänkt att bli EU:s nya allmänna regelverk för internet. (PDF)

Konsultationen består huvudsakligen av ett frågeformulär om allt mellan himmel och jord, vilket i sig är intressant. Man får en känsla av att EU-kommissionen försöker göra DSA så heltäckande som möjligt, med ett betydande inslag av micro management – vilket knappast kommer att gynna en redan överreglerad europeisk IT-sektor.

Det är också intressant att se vad som inte finns i frågeformuläret. Med tanke på all förhandsinformation om gemensamma EU-regler för innehåll online är det märkligt att man i princip helt förbigår den frågan, vilket vi också påpekar. Att man släppt den bollen är knappast troligt. Snarare inser man hur kontroversiell frågan är – och försöker hålla den under radarn så länge som möjligt. Vilket är det sätt på vilket EU ofta hanterar kontroversiella frågor.

Stiftelsen har endast svarat på de frågor som direkt berör oss, samt lämnat in en egen skrivelse med tre viktiga punkter:

  • Ingen förhandscensur. I den mån användarnas rättigheter ändå inskränks bör detta inte få ske med mindre än föregående domstolsprövning.
  • Nej till uppladdningsfilter. De bör varken förekomma vad gäller upphovsrätt (upphovsrättsdirektivet) eller åsikter (t.ex. förordningen om terror-relaterat innehåll online).
  • Budärarimmuniteten måste upprätthållas. Varken operatörer eller plattformar skall kunna hållas ansvariga för vad deras användare gör – så länge det handlar om att tillhandahålla teknisk infrastruktur utan redaktionell styrning av innehållet. Förbudet mot generell övervakning måste upprätthållas.

Hela skrivelsen (PDF, engelska) kan laddas ner här. Vi lägger även upp de substantiella delarna av vårt svar här:

In the prologue to the Digital Services Act there has been much talk about common EU rules concerning online content, as there are different rules in different member states – e.g. the German NetzDG Act and the French Avia Law.

Given this, we are somewhat surprised that the vast questionnaire for the public consultation contains very little if any on this topic.

1) No censorship prior to publication

Given human rights declarations adopted by the EU, rule of law and fundamental principles of western, liberal democracy – we find upload filters and other forms of internet censorship unacceptable.

It should be a commonly accepted principle that no censorship should be applied prior to publication. If someone publishes content that is illegal – legal proceedings should take place against the person responsible after publication. And if any content is to be removed, this should be tried by a court of law.

Simply put, you should not punish anyone for a crime not yet committed.

And if you are to infringe on users’ rights online despite this, it must be decided through due process / in a court of law. This principle has already been established in the EU Telecoms Package back in 2009.

2) No upload filters – especially not for opinions

A problem with upload filters is that they tend to expand the scope from copyright infringements (the Copyright Directive) to opinions (the Regulation on Terrorist Content Online).
Upload filters are very blunt tools, unable to understand context and exceptions for e.g. »fair use« such as critique and satire – thus restricting an open, democratic debate.

A well-known example of over-filtration is the picture of the »Vietnam Napalm Girl« – a historically important document blocked by Facebook on the grounds of nudity. (Later cleared after being published by the Norwegian ex-prime minister and director-general of the WHO Gro Harlem Brundtland.)

Such shortcomings will become even more obvious if applied to opinions.

Considering the constant tendency to mission creep, we strongly recommend that the EU abstain from stipulating upload filters altogether.

3) Mere Conduit for platforms (without curation)

A central principle in the old eCommerce directive is Mere Conduit, stating that ISP’s and other operators cannot be held responsible for their users’ actions.

This principle should be retained – and it should be made clear that it also applies to social media platforms, as long as they do not curate or edit user-generated content in any substantial way.

As long as the issue is about digital infrastructure – service providers and platforms should not be held responsible any more than any other provider of infrastructure like roads or the postal service.

Furthermore, the prohibition of any general monitoring obligation should be upheld.

Läs mer om the Digital Services Act och konsultationen (deadline 8 september) på EU-kommissionens hemsida. »

Länkskatt: Facebook överväger att helt sluta länka till media i Australien

Det är inte bara i EU som den märkliga idén om »länkskatt« debatteras. Ett lagförslag i Australien är inne på samma spår – vilket fått Facebook att hota med att helt sluta med nyheter från australisk media och möjligen även att blockera användare i landet från att dela nyhetsnotiser.

»Länkskatten« är ursprungligen en idé som lanserades i EU:s nya upphovsrättsdirektiv. Tanken är att den som länkar till medias nyhetsartiklar skall betala en ersättning till mediehusen. Vilket naturligtvis är helt bakvänt. Att länka till något gynnar den som länkarna ger uppmärksamhet och besökare. Men i tider då de traditionella mediehusen har svårt att finna hållbara affärsmodeller för den digitala marknaden – då söker de andra inkomstkällor. Även om sådana är ologiska och kontraproduktiva.

Nu tycks Facebook ha fått nog. Företaget vill inte betala pengar för att driva besökare till traditionell media. I en bloggpost skriver man, med anledning av lagförslaget i Australien:

»Assuming this draft code becomes law, we will reluctantly stop allowing publishers and people in Australia from sharing local and international news on Facebook and Instagram. This is not our first choice – it is our last. But it is the only way to protect against an outcome that defies logic and will hurt, not help, the long-term vibrancy of Australia’s news and media sector.« (…)

»The ACCC presumes that Facebook benefits most in its relationship with publishers, when in fact the reverse is true. News represents a fraction of what people see in their News Feed and is not a significant source of revenue for us. Still, we recognize that news provides a vitally important role in society and democracy, which is why we offer free tools and training to help media companies reach an audience many times larger than they have previously.«

Om lagförslaget blir verklighet kan alltså ett mediehus på eget initiativ dela en länk (rubrik, bild och kort ingress) på Facebook till sina egna artiklar – och sedan kräva att Facebook betalar nämnda mediehus för dess egen marknadsföring.

Även Google överväger om de kan fortsätta sin verksamhet i Australien på samma sätt som tidigare. Utöver att man delar Facebooks invändningar ser man problem med att lagförslaget kräver att de traditionella mediehusen skall få förhandsinformation om eventuella förändringar av Googles algoritmer. Vilket i så fall skulle ge Big Media möjlighet att konkurrera ut många andra nyhetskällor.

En liknande strid pågår i Frankrike och den lär – som en konsekvens av det nya upphovsrättsdirektivet – snart utkämpas i samtliga EU-länder.

Utöver att idén om »länkskatt« är ologisk – så kan den leda till att användare i många länder får en sämre användarupplevelse. Eller att vissa plattformar helt lämnar länderna i fråga.

Under rubriken oförutsedda konsekvenser kan detta även komma att landa i att allmänheten får minskad tillgång till nyheter från traditionella media – till förmån för de alternativa nyhetskällor som politiken och mediehusen själva stämplat som mindre trovärdiga.

• Facebook: An Update About Changes to Facebook’s Services in Australia »
• Cnet: Google clashes with Australia watchdog over proposed law to force it to pay for news »
• Macrumors: Facebook Threatens to Block All News Sharing on Its Platform in Australia »
• Techcrunch: Facebook threatens to block news sharing in Australia as it lobbies against revenue share law »

Jakten på TPB – filmbolagen fortsätter bråka med OVPN

Som vi tidigare har rapporterat (här och här) envisas SF och Nordisk Film med att försöka få ut uppgifter från VPN-operatören OVPN i sin jakt på The Pirate Bay. Ett utdrag…

»Spåren ledde till Coludflare, vidare till ISP:n OBEnetwork och slutligen till VPN-operatören OVPN. Nu har filmbolagen begärt ett informationsföreläggande mot OVPN hos Patent- och Marknadsdomstolen. Men OVPN konstaterar att de inte kan lämna den begärda informationen – då de varken lagrar trafikuppgifter, tidsstämplar, DNS-upplag, IP-adresser, MAC-adresser eller information om ackumulerad bandbredd.«

Patent och marknadsdomstolen har konstaterat att OCPN inte kan lämna ut information som de inte har. Men det hindrar inte filmbolagen – genom Rättighetsalliansen – från att driva ärendet vidare. Nu har de kopplat in egna säkerhetsexperter vars utlåtanden de åberopar som bevis.

Ett av spåren är att begära tillgång till OVPN:s bokföring – eftersom alla betalningar måste redovisas. OVPN kommenterar i en bloggpost:

»OVPN:s kvitton för Publik IPv4 specificerar inte vilken IP-adress det rör sig om, utan endast att en viss kund har betalat för tjänsten. Se exempelvis på detta kvitto. OVPN:s kunder kan dessutom betala för flera års tillhandahållande av tjänsten vid ett och samma tillfälle. Detta utgör i sig ett hinder för att ens teoretiskt kunna koppla en tjänst vid en exakt tidpunkt till en specifik betalning. En kund kan också närsomhelst byta sin Publika IP-adress.«

Rättighetsalliansens säkerhetsexpert framför även följande åsikt till domstolen. Det kan »anses som extremt sannolikt att användaren eller identiteten som är kopplad till konfiguration finns lagrad i en användardatabas«. Vilket alltså inte stämmer – vilket domstolen också redan konstaterat.

Fortsättning följer.

Början till slutet för kassettskatten?

Privatkopieringsersättningen – den så kallade kassettskatten – kan kanske vara på väg bort.

Justitieminister Morgan Johansson (S) har tillsatt en utredning och säger:

»Den nuvarande privatkopieringsersättningen har sedan flera år blivit omodern, till exempel gör gemene man inte längre en kopia av sin favorit-cd för att även kunna lyssna på den i bilen. Det är angeläget att en modernisering kommer till stånd.«

Det är verkligen på tiden. Att artisternas insamlingssällskap har rätt att uttaxera en ersättning för alla former av lagringsmedia (minneskort, hårddiskar, interna minnen, datorer, plattor, mobiler m.m.) är en orimlig idé.

Regeringens pressmeddelande: En modernare och mer effektiv ersättning till upphovsmän vid privatkopiering »

Delseger för OVPN i The Pirate Bay-mål

TorrentFreak:

»After two movie companies demanded that VPN provider OVPN preserve data relating to an IP address used by The Pirate Bay, the parties have been arguing the case in court. In an early victory for OVPN, the court has now ruled that the financial penalties demanded by the movie outfits are inappropriate because the VPN asserts it has no useful information to hand over.«

• TorrentFreak: The Pirate Bay – OVPN Wins First Stage of Information Injunction Battle »

• Bakgrund: Den ständiga jakten på The Pirate Bay – filmbolag ger sig på VPN-tjänst »

Den ständiga jakten på The Pirate Bay – filmbolag ger sig på VPN-tjänst

Trots årtionden av rättsprocesser lever The Pirate Bay vidare som vanligt.

Samtidigt fortsätter nöjesindustrin sina försök att få stopp på verksamheten. Nu senast är det filmbolagen SF och Nordisk Film som är på krigsstigen.

Spåren ledde till Coludflare, vidare till ISP:n OBEnetwork och slutligen till VPN-operatören OVPN. Nu har filmbolagen begärt ett informationsföreläggande mot OVPN hos Patent- och Marknadsdomstolen. Men OVPN konstaterar att de inte kan lämna den begärda informationen – då de varken lagrar trafikuppgifter, tidsstämplar, DNS-upplag, IP-adresser, MAC-adresser eller information om ackumulerad bandbredd.

Det skall bli intressant att se hur detta kommer att utvecklas. För oavsett om det beslutas om vite, så finns det inga loggar att lämna ut. VPN-tjänster omfattas inte av kravet på datalagring.

OVPN:s advokat, Michael Lettius på Glimstedts Advokatbyrå konstaterar i sin inlaga:

Tillhandahållandet av VPN-tjänster utgör inte en sådan anmälningspliktig verksamhet som avses i 2 kap. 1 § lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation (”LEK”) och därmed omfattas inte heller tillhandahållande av sådana tjänster av lagringsskyldigheten i 6 kap. 16 a § LEK. Av förarbetena till den gällande lydelsen av lagrummet framgår att bl.a. VPN-tjänster inte omfattas då ”det konstateras att förslaget inte innebär att sådana uppgifter ska lagras eftersom sådana tjänster aktiveras först efter internetåtkomsten”.

Ändringen avseende lagringsskyldigheten (och flera andra lagändringar) var påkallade av EU-domstolens dom i det s.k. Tele2-målet 2016. EU-domstolen fastslog i detta och ett annat mål bl.a. att undantag från skyddet för personuppgifter ska inskränkas till vad som är strängt nödvändigt och att, vad gäller lagring, de lagrade uppgifterna sammantagna kan göra det möjligt att dra mycket precisa slutsatser om privatlivet för de personer vilkas uppgifter har lagrats.

Sammantaget medför det anförda att OVPN – som alltså inte tillhandahåller någon elektronisk kommunikationstjänst – inte omfattas av lagringsskyldigheten enligt LEK och därmed inte heller av rekvisiten i det åberopade lagrummet i lagen (1960:729) om upphovsrätt litterära och konstnärliga verk (…)

En lärdom, om man gräver ner sig i länkarna, är dock att det under vissa omständigheter kan gå att se vem som använder en viss IP-adress just nu. Detta är dock inget som behöver bekymra vanliga VPN-användare, som ju hoppar till nya IP-adresser varje gång de kopplar upp sig. Men vill man verkligen känna sig säker – till exempel om man vill sända ett synnerligen konfidentiellt meddelande – då kan det kanske vara lämpligt att koppla upp och ner sig mot sin VPN för just detta tillfälle. Men det får betraktas som överkurs.

OVPN kommenterar fallet:

»Vi bestrider helt och hållet Rättighetsalliansens påstående att OVPN har ”illojala syften” och att vår affärsidé är att hjälpa kriminella undgå rättsvårdande myndigheter. Tvärtom används OVPN av flera olika kundgrupper, som exempelvis journalister, advokater, politiker, myndigheter och konsumenter. För att vara helt tydlig: Vi stödjer inte på något sätt eller förespråkar användning av OVPN för att begå brott. Det är väldigt tydligt i våra Allmänna Villkor.

OVPN:s huvudfokus är att skydda människor från hackare och massövervakning. Vi går mot tider där regeringar, lagligt eller olagligt, avlyssnar sina och andras medborgare på en orimligt stor skala. Vi anser helhjärtat att människor bör uppleva samma integritet oavsett om man talar med en person på internet eller ansikte-mot-ansikte.

Vi står fast vid vår övertygelse om ett övervakningsfritt samhälle.«

Fortsättning lär följa.

Länkar:
• OVPN bestrider informationsföreläggande »
• Rättighetsalliansens ansökan om informationsföreläggande (PDF) »
• Inlaga från OVPN:s advokat (PDF) »
• TorrentFreak: The Pirate Bay’s IP Address Belongs to a VPN Provider, ISP Tells Court »

Fyll gärna på i kommentarsfältet om du hittar något intressant i dokumenten eller om du har nyheter i ärendet.

Om ett år skall EU:s nya upphovsrättsdirektiv vara lag – vad händer?

Hur går det egentligen med implementeringen av EU:s nya upphovsrättsdirektiv i medlemsstaterna? Vi har samlat några aktuella länkar.

Emanuel Karlsten skriver om saken. Inga konkreta politiska förslag finns ännu  i Sverige och frågan har förberetts med ett samråd ordnat av Justitiedepartementet. Vad gäller Tyskland skriver han »i korthet kan sägas att allt upphovsrättskyddat material kommer filtreras, om inte upphovsrättshavaren på förhand märkt upp materialet som fritt för användning.« Här finns även en positiv nyhet. »De upphovsrättsinnehavare som missbrukar filtret och ”överblockerar” ord eller bilder som de inte äger, kommer förlora sin möjlighet att blockera under en tid.«. Ungern brottas med frågan om undantag för satir m.m. Nederländerna vrider och vänder på frågan om skyddsmekanismer mot överblockering.

Communia skriver mer om Ungern och Nederländerna. I en annan artikel granskar de Tyskland. Via tidigare Europaparlamentarikern Julia Reda har det tyska justitiedepartementets diskussionspapper (översatt till engelska) läckt ut. Och i Frankrike pågår som bekant en strid om huruvida Google skall tvingas betala »länkskatt«, där den franska staten och mediehusen för tillfället tycks gå segrande ur striden.

Slutligen har Piratpartiet en sammanfattning av läget i Tyskland, på svenska.

Rent allmänt kan man säga att många länder tenderar att införa något slags »fair use«-undantag i upphovsrätten för satir, kritik m.m. (Men vad hjälper det om de automatiska filtren inte kan förstå kontext och därmed inte kan undanta satir?) Frågan om risken för överblockering diskuteras också. Och allt tyder på att de olika nätplattformarna kommer att tvingas införa automatiserade uppladdningsfilter, trots alla politiska löften om motsatsen. Och »länkskatten« har blivit den surdeg man kunde frukta.

Även om det finns en del ljuspunkter, så tenderar allt som upphovsrättsdirektivets kritiker varade för vara på väg att bli verklighet.